Efter nästan en heldag inne, pågrund av att jag ville kurera mig och undvika utveckling av sjukan, så bestämde jag mig för att ta en promenad med hunden och Simone lite spontant sådär. Blev ganska rastlös när Jacob gick hemifrån och pappa ägnade sig åt sina gäster. När vi gick på en cykelbana möttes vi plötsligt av en cyklande familj där jag på tiotalsmeter kunde se att kvinnan skulle ramla. Och rädd som jag är gick jag direkt ut mot vägen, som om de skulle hjälpa mig? Därifrån ropade jag till henne och frågade hur det gick. Förstår inte hur jag kan bli så rädd för ALLT som händer. Gick i alla fall tillbaka till henne, men när hennes familj vände och kom tillbaka kunde vi känna oss trygga, och fortsätta gå.

- Jobb som är uteslutet för mig är i alla fall inom sjukvården!