Efter en fyra- fem timmars lång bilresa var vi framme i Grebbestad i onsdags.
Vi bestämde oss för att den kvällen utforska byn (och alla dess uteställen). Skulle vi små 17 åringar komma in på krogen? Var dom så hårda som vi trott? Alla frågor skulle få svar. Utan några alls förväntningar på någonting. Vi ville endast ha svar. Allt gick galant och kanske blev detta den roligaste kvällen, JUST för att allt var så oväntat och oplanerat.
Lärde känna härliga människor eftersom alla var så otroligt trevliga och glada på västkusten.



Dagarna fortsatte i samma njutning. Blev en hel del regn med vad gjorde det? Vi hade ju varandra och Amandas mysiga stuga. Plötsligt kom det sjuka ovädret som gjorde att vi inte kunde komma ut från sjöboden där vi skulle åkt ring. Vi var fast där inne och vågade inte ens springa till bilen. Vilka äventyr. Åskan dundrade och blixten slog ned lite var stans. När vi tillslut blev så hungriga var vi tvugna att springa ut. Vi klarade oss allihopa. Lilla Lina anlände även under torsdagen. Hon kom inte undan stormen hon heller, för senare mot kvällen gick vi ned till byn och hamnen. Och alla stackars båtar som svejade fram och till baka som jag vet inte vad. Vad jag kan vara säker på är att jag aldrig skulle kunna befinna mig i en båt den natten. Sjöräddning var där och jag tror det mesta löste sig.  Vi tvingade ändå oss själva att stanna kvar därnere, för visst var det också lite mysigt när det blåste storm? Vi ville ju visa Lina runt!


parkeringen var TOTALT översvämmad. Men kanske inte helt fel att kunna
sitta och doppa fötterna i havet på en vanlig parkbänk? ;-)


översvämningen fick byn att se helt annorlunda ut.

Okej jag  känner verkligen hur rörigt det här blev. Men är så mycket så vet inte vad jag ska skriva!

Efter regn kommer sol som alltid. Och visst strålade solen dagen därpå. Familjen Kaller fick ännu mer besök. Vi körde ut till en ö för att sola och bada tillsammans. Tre/ fyra båtar gick sönder på ett eller annat sätt så ett tag spred sig lite spänning om vi verkligen skulle kunna ta oss hem. Vi var 11 människor och 1 hund på ön, med endast 1 båt. Men allt löste sig.






Sisten i, vadå?

En söt liten Sofia,




fastnade verkligen för den här bilden. Den är verkligen SOMMAR.
foto: Matlida Kaller.




mysiga luncher utomhus.

På lördagen slog vi till stort och passade på att njuta lite av B J Ö R N   R O S E N S T R Ö M.
Kunde visst förvånansvärt många låtar, trodde det var allt för länge sedan jag lyssnade på honom. Men visst satt de kvar. Jag och Jacob lyssnade väldigt mycket på honom för flera år sedan. Det var fantastiskt. Glada och nöjda stod vi där och skrek i en lokal i ca 35 grader. Och jag skojar verkligen inte!



Sista kvällen bjöd vi in Amandas familj på middag. Vi kände att vi behövde bjuda igen allt. Och visa tacksamhet för att vi får komma, trots att vi är så många. Så bra samarbete som vi hade när vi lagade mat på ca 1 timma har vi nog aldrig haft faktiskt. Och dessutom blev det riktigt gott!





Sedan blev det mys med filmtittande och tjejsnack till (för vissa av oss) halv 4 nån gång.
Därefter låg jag ändå livrädd av en knarrande dörr.. Tidigt upp nästa dag tyvärr, busstime
hemmåt. Och som vanligt så blev vårt tåg inställt så vi fick ta buss istället. Vi skulle haft en
timma i Göteborg jag och Julia, men icke. Inte ens 1 minut. Sånt gör mig galen!



Har troligen glömt både det ena och det andra. Men jag hade en fantastisk vecka och den kommer aldrig att glömas ändå. Och med denna updatering kan den färskas på om ett par månader då snön faller från himeln.
Jag älskar mina tjejer! TAKKK!