Igår blev det verkligen en ordentlig slapp kväll med mamma, skönt att hinna umgås med henne lite ensam ibland faktist. Varken Karro eller jag orkade sätta oss på en buss, så både blev hemmasittande, men vad gör det när det ändå är kolsvart ute och man tror att klockan redan är 11, när den endast är. Jag kommer ju aldrig våga gå ut vid den tiden. Är tråkigt nog väldigt mörkrädd och går alltid och låtsas pratar om att min pappa är polis och att han är ca 50 meter ifrån mig. Men kanske inte så konstigt med tanke på allt som händer.

 Gick upp tidigt imorse och tog ett varmt bad och läste lite ur min engelska bok "dear nobody", som jag ligger en massa sidor back i + att det är min tur att anstränga mig och skriva en gloslista till resterande tjejer denna vecka. Men eftersom jag ändå vaknar så tidigt så kan jag ju lika bra passa på att läsa på mornarna när ingen annan är vaken, då går det ju frammåt i alla fall. För övrigt har jag ingen lust alls att plugga på de här underbart sköna lovet. Om 40 minuter ska jag träffa mina underbara tjejer Amanda och Julia, och jag sitter fortfarande med morgonrock på och droppande hår och en hungrig mage, så jag ska nog ta tag i livet nu så jag slipper stressa. Föresten så är det ett av mina mål detta lov, att inte stressa någonting, det skulle vara guld för mig och min kropp.