tårar rinner fortfarande ner för kinderna trots att titanic slutade för 15 minuter sen. Det var verkligen en värd film! Förstår inte varför jag aldrig sett den, herregud vilken miss. Känns helt overkligt att de där skulle ha hänt på riktigt. Alla barnen, alla som förlorat varandra.. Lina bad mig försöka hålla in tårarna, och jag tyckte jag lyckades bra till en början, tills 30 minuter återstod. Då bröt både Simone och jag ut i gråt. men nog talat om filmen nu då.

Efter skolan, IV på folkunga ännu en fredag, blev det n kort runda på stan med Karolina. Sen hade vi absolut ingen energi kvar så jag bestämde mig för att åka hem. Jacob och jag gick och köpte pizza, första gången på sjukt länge som jag äter det, och som jag varit sugen på det. Har aldrig riktigt förstått de där suget folk brukar få efter pizza, jag brukar mest bli äcklad, men nu så kanske jag kan börja tycka om det igen :D.