Jag känner inte längre att jag har lust att blogga för öppen befolkning. Jag bloggar trots allt för min egna skull. För att jag ska kunna blicka tillbaka i mitt liv. Och trots det känns det aldrig som att jag riktigt kan göra det. Jag vill kunna skriva som jag tycker och tänker utan att folk snackar. Jag vill lägga upp bilder, som kanske bara har betydelse för mig eller som jag inte vill visa för alla. Så nu har jag beslutat mig för att ha lösenord på bloggen. Det känns tryggt, skönt och helt fantastiskt.



Under volleybollturnéring med våra nollor, där Corren var och filmade
för att vissa ville visa att Katedral hade en bra nollning. Och att nollning
överlag inte jämt behöver betyda något dåligt. Majoriteten tycker trots
allt att det är roligt!