Största delen av dagen har bestått av panik.
Panik över att en av mina närmaste vänner har legat och spytt hela natten.
Panik över att det skulle kunna vara spysjukan.

Men framförallt panik över att jag inte kan behärska mig. Kan inte gå och vara rädd över en sån grej. "Det är ju slappt med spysjukan" som Edvin sa i dag. Tänk om min hjärna kunde tänka så. Skulle vara överlycklig.

Nog om det, det var inte ens spysjukan ringde hon nyss och sa. Wie.