don't say bye forever
I går styrde vi ett överrasknings hej då-party för Jakob och David som i morgon åker till London.
Karolina och jag hämtade upp grabbarna klockan sju och styrde mot Åtvidaberg med ögonbindel (och lite extra varv i rondeller då Jakob har ett sinnessjukt lokalsinne). Nervositet och mycket frågor under bilresan om vad som skulle ske i kväll och vart tusan vi skulle.
.
..
Väl framme var det endast gruset under fötterna som hördes tills ögonbindlarna togs av och ett jubel hördes. Vilken suprise! Där stod 15 fina vänner.
.
.
Det blev snabbt middag och efterrätt då hungern tog makt.
.
.
..
.
Lek och spel hela kvällen och natten lång. Jag kom i säng runt 5, medan vissa av folket valde att inte sova alls. Någon viss Malin som känner sig träffad? ;-)
.
Hade i alla fall en väldigt trevlig kväll och måste ännu en gång tacka alla fina vänner för den fantastiska vänskap ni ger mig. I detta sällskap trivs jag. Och nu är det två av alla dessa som lämnar oss. Det blir inte samma sak, och det kommer ett tomt hål och ett sorgset hjärta hos mig den närmaste tiden. Men tänker på hur bra ni kommer få det. Samtidigt som jag hoppas att ni inte får jobb och kommer hem snart hoppas jag lika mycket att ni får världens bästa jobb, blir rockstjärnor och får ett fantastiskt liv. Ni är värda det bästa.
Kommentarer